Sent på kvällen i mars 2014 kom de första medierapporterna om att ett malaysiskt flygplan försvunnit i höjd med Vietnam. Mikael Robertsson, en av två grundare av flygspårningssajten Flightradar24, var på väg att gå och lägga sig.
Istället gick han in på sajten, där alla världens plan syns på en stor karta, och såg mycket riktigt att Malaysia Airlines-planet MH370 hade förlorat sin signal över havet mellan Malaysia och Vietnam.
Det första dygnet koncentrerades medierapporteringen och sökarbetet till Vietnam och Kina. Men Mikael Robertsson insåg snabbt att det inte stämde.
“Jag försökte gå ut i sociala medier och påtala det, men det var ingen som lyssnade på oss till en början. Men när alla rapporter om bränder i Vietnams djungel och påstådda krascher i Kina var kontrollerade, och inget stämde, började myndigheterna backa bandet”.
“Någonstans 12-24 timmar efter det att nyheten först kom började media uppmärksamma att det fanns någon oberoende, som inte var en myndighet, som kunde tillhandahålla information”, säger han.
Bara dagar innan vi träffas har också nya expertuttalanden kommit om att mycket tyder på att planet inte kraschade, utan landades kontrollerat mitt ute på Stilla havet.
“Det var en tragisk olycka, men vi fick ganska mycket uppmärksamhet eftersom vi hade den sista signalen”, säger Mikael Robertsson.
Att Flightradar24 får uppmärksamhet i samband med olyckor tycker Mikael Robertsson är trist, men samtidigt tycker han att det “känns bra” att bolaget kan ge korrekt information snabbt efter olycka.
“För det klarar inte alltid myndigheterna, det blir ofta mycket fel information direkt efter en flygolycka”, säger han.
Bara månader efter MH370 var det dags igen när ännu ett plan från Malaysia Airlines kraschade, den här gången över östra Ukraina.
Då hade folk också lärt sig sedan sist att det gick att gå in på Flightradar24 för att följa planet - något som miljoner människor gjorde samtidigt.
“Bara fem minuter efter nyhetsflashen kraschade våra servrar. Vi fick koppla in extra servrar som också kraschade”, säger Mikael Robertsson.
Men det var några år tidigare, på våren 2010, som bolaget hade fått sitt stora genombrottet. Då hade den isländska vulkanen Eyjafjallajökull fått större delen av flygtrafiken i Europa att stanna av på grund av ett askmoln.
Mikael Robertsson hade själv flugit till Vilnius samma dag.
“Jag minns när jag kom in på hotellrummet. Då stod tv:n på och det första jag såg var CNN som visade Flightradar24. Det var så häftigt”, säger han.
Innan det hade sajten haft 100.000 besökare om dagen. Den dagen kom 4 miljoner. Det extremhöga besökarantalet höll i sig några dagar, för att sedan landa på 300.000 om dagen. I dag har bolaget över en miljon användare, på sajt och i app, varje dag.
På grund av vulkanen tredubblade alltså Flightradar24 sin trafik i ett slag. Det var också då som Mikael Robertsson och hans medgrundare Olov Lindberg insåg att det skulle gå att tjäna pengar på sajten, något de inte haft en tanke på från början. Flightradar24 startades från början som en undersajt till deras jämförelsetjänst Flygresor.se, för att locka mer trafik.
Flygresor startade de 2006 efter att Mikael Robertsson sagt upp sig från sin tjänat på Pricerunner. På bara två år blev det den största jämförelsesajten för flygresor i Sverige och alla pengar de fick in lade de på reklam.
Men i takt med att grundarna vid 2010 lade allt mer fokus på Flightradar24, bland annat släpptes en app, så började Flygresor tappa trafik.
Under 2012 delades bolagen därför upp i två och Flightradar24 fick en egen vd i Fredrik Lindahl. Ett år senare, 2013, såldes Flygresor till en resebyrå för en summa som parterna inte vill uppge.
I och med försäljningen fick Mikael Robertsson och Olov Lindberg mer pengar att satsa på Flightradar24. Bolaget började bland annat att skicka ut fler mottagare för att på så sätt täcka en större del av jordens yta.
Nu har Flightradar24 12.000 mottagare utskickade över hela världen. De finns hos både flygentusiaster och på flygplatser. Och på avlägsna ställen som Azorerna och Grönland.
Men ett problem är fortfarande de stora världshaven. En mottagare täcker in ungefär 30 mil, men i till exempel Atlanten finns det inte öar så att det går att täcka hela havet.
Det är något som Flightradar24 just nu jobbar aktivt med att lösa. Ett förslag som är uppe på bordet är att sätta ut bojar i Atlanten. Men det är dyrt, med tanke på havsdjupet, och det kan räcka med en storm för att bojen ska slita sig.
Ett annat förslag som bolaget diskuterar är att skicka upp satelliter. Också det kostsamt så klart
“Många bolag världen över pratar om det just nu, och många har gjort det på pappret men ingen har riktigt lyckats i verkligheten”, säger Mikael Robertsson.
Att både bygga och skicka upp en satellit kostar många, många miljoner.
“Men satelliterna har utvecklats och idag finns en teknik med små satelliter, typ som en rubiks kub. Att tillverka en sådan kostar långt under en miljon och i och med att den är så lätt blir kostnaden att skicka upp den också under en miljon”.
Nackdelen är dock att de slits snabbt och bara har en livslängd på 7-9 månader.
“Sen ska du få ner datan till jorden också och det är inte det enklaste, det finns många tekniska utmaningar, men vi tittar på hur det ska gå att lösa”, säger Mikael Robertsson.
Sedan askmolnet 2010 har Flightradar24 ökat både trafik och intäkter varje månad. För det brutna räkenskapsåret 2015 gjorde bolaget ett resultat på 19 miljoner kronor och omsatte 65 miljoner kronor. I år har vinst och omsättning ökat något, men exakt var siffrorna landar är inte klart än.
Klart är dock att det finns gott om pengar i kassan, både från de senaste årens vinster men också pengar från försäljningen av Flygresor.
Nyligen använde bolaget en del av vinsten till att investera i ett olag som utvecklar transpondrar för drönare, med förhoppning att även drönare framöver ska kunna gå att spåra på samma sätt som flygplan.
Något externt kapital har Flightradar24 aldrig behövt ta in, men de får konstant påstötningar från investerare.
Enda anledningen som Mikael Robertsson ser i nuläget till att ta in kapital skulle vara om de inleder något större satellitprojekt.
Pengarna får bolaget in genom annonser, appförsäljning och prenumerationer. Men det finns utmaningar. Under hösten räknar Mikael Robertsson med att intäkterna för första gången sedan 2010 kommer att minska.
Det eftersom Flightradar24 då gradvis kommer gå över till en prenumerationstjänst istället för att ta betalt för apparna.
“Trots att vi får fler besökare tappar vi på annonserna eftersom fler blockerar dem. Appförsäljningen tror vi har nått max nu. Prenumerationerna är vårt hopp för framtiden och där vi satsar för fullt”, säger han.
Bolaget siktar också på att få in fler företagskunder genom att anpassa tjänsten på olika sätt. I nuläget har till exempel flera flygbolag och flygplansanställda tjänsten.
Samtidigt finns det konkurrenter som Flightradar24 måste fortsätta att hålla ifrån sig.
I Europa finns det ett brittisk bolag som heter Plane Finder, som inte har i närheten lika många besökare, men som enligt Mikael Robertsson kopierar varje steg Flightradar24 tar.
I USA kommer konkurrensen främst från Flight Aware, som också börjat skicka ut egna mottagare. Nyligen har dock Flightradar24 blivit större än Flight Aware även i USA enligt Mikael Robertsson, även om Flight Aware fortfarande oftast är det bolag som amerikanska medier hänvisar till i sin rapportering.
“Men de har känt av konkurrensen så de har börjat jaga oss globalt. Vår data är bättre, det har de sett, det är därför de har börjat skicka ut egna mottagare".
Tidigare har det amerikanska bolaget enbart förlitat sig på de mottagare som tillhandahållits av amerikanska flygmyndigheter.
Nu återstår att se vem som blir först att täcka in alla de stora världshaven.